Tack för mig!

Nu är det nog dags för mig att lägga ned bloggandet. Det har varit jättekul och det finns så många goa bloggerskor där ute! Tusen tack för de kommentarer och mejl som har trillat in!

Ha en riktigt bra sommar!

.

Kram,

.

Karin

Den vilda jakten på...

Det märks att jag är ganska less på min blogg, eller hur? Men jag har ägnat mig åt det viktiga i livet, nämligen jakten på det perfekta havrebollsreceptet :-)

Ni vet, de där beige bollarna med kokosflingor utanpå, utan vitt "skum" inuti. Ett lyxproblem att dyka ner i och hitta en ätbar lösning på!

Det är mycket på gång. Vår minsting ska börja skolan i höst och vi hittade en makalös skola i Uppsala. Men hur roligt är det för en liten tjej att behöva åka taxi nästan två timmar varje dag? Vi får se hur det blir med allting.Vi får se hur det blir med allting.

.

Ha det bra!

.

Kram, Karin

Vårputs

Det är vår, ljuset väller in och avslöjar hur lortiga fönstren är..! Fönsterputsning är en lågprioriterad syssla i Villa Grå, inte bara för att vi är lata utan lika mycket för att de flesta fönstren är knepiga att putsa. Vägverket kom för några år sedan hit och bytte ut flera av våra fönster för att minimera bullret från den minst sagt närliggande vägen, men de gamla fönstren som vetter mot trädgården öppnas utåt. I vissa fall måste vi antingen plocka ned hela rutan eller klättra upp på taket utanför, för att putsa. Därför är vi vana vid att ljuset filtreras en aning... Är det smog ute? Nejdå, bara svårputsade fönster :-)Plötsligt är det den sista april och frön ska i jorden. Förra året sådde jag sallad tätt, tätt, tätt - och sedan hade jag inte hjärta att gallra de stackars små bladen *rodnar* I år vet jag bättre, det kommer bara så plötsligt! Dags att införskaffa frön!

Vi fick en så jättefin ritning av en blivande trädgårdsmästare, minns ni? I år är det dags att börja förverkliga hennes idéer. Resultatet skulle bli en vacker och genomtänkt trädgård med olika rum och plats för både barn, växthus och pallkragar. Klicka på bilden nedan för att se ritningarna!
Ha det bra, med eller utan majbrasa i kväll!

.

Kram, Karin

Love is in the (h)air

För 16 år sedan satte jag klorna i en viss man, gifte mig och skaffade barn med honom. Han är fortfarande min och han är en mästare på att minnas våra speciella dagar. Det är alltid han som kommer ihåg att det är dagen då vi träffades, vår förlovningsdag, någons namnsdag och naturligtvis - vår bröllopsdag. Själv har jag svårt att lägga sådant på minnet och tror allvarligt att det måste vara något litet glapp mellan hjärnhalvorna; samma glapp som jag skyller det obefintliga lokalsinnet på.

Men igår morse bar jag fram presenter och radade upp dem framför maken på samma sätt som jag inbillar mig att stenåldersmän radade upp sitt byte när de återvände till grottan. Jag hade, äntligen, kommit ihåg att det var vår bröllopsdag och var mäkta nöjd med min bedrift. Nu skulle jag se till att vår dag blev speciell!

Det är bara det att det inte var vår bröllopsdag igår... Det är vår bröllopsdag idag, den 24:e april!

Grattis älskling, du vet att jag alltid har de där dagarna i tankarna, jag bara missar datumen :-)

Men vet ni, jag tycker dagen till trots oändligt synd om mig själv! Maken hör till det trikåklädda, cyklande släktet och som ni säkert vet rakar de benen. Jag är omåttligt svag för lurviga mansben och har kampanjat vilt för att just min man ska behålla sin päls, men nu har lockarna fallit och jag försöker trösta mig med att det växer ut igen. Fast inte förrän säsongen är över och hösten låter kylan svepa in över landet. Till dess försöker jag att lära mig att tycka om stickiga ben ;-) Love is in the air!

Ha en riktigt mysig helg!

Karin

Hejdå London :-/

Efter att ha trängts alldeles lagom i tunnelbanan...
...passerat mängder av charmiga, röda telefonkiosker...
...och konstaterat att hotellets shampo förvandlade håret till Svinto...
...njöt vi i fulla drag av att det är vår för fullt i London! Det regnade första dagen, men sedan sken solen och det var varmt..!
Jag vet inte om det har med åldern att göra, men blickarna drogs till färgsprakande rabatter, gröna gräsmattor och blommande buskar. Hade jag alls lagt märke till det för fem år sedan? Tror faktiskt inte det! :-)
Det shoppades, pimplades Pimms på pubar, åts gott och var bara så kul!
Jag lyckades till och med skaffa en ny kompis *skryter* ;-)

Det var guld värt att ha barnvakt och att få åka iväg med man och vänner *gillar* Är det inte helt galet att bo i en del av världen där vintern är så plågsamt lång, där våren dröjer en evighet innan den anländer på allvar, där sommaren är försvinnande kort och bjuder på miljoner mygg och där hösten är njutbar en så kort tid innan mörkret lägger sig som en tjock filt över allt och alla?

.

Kram!

.

Karin

Dags att dra!

Vi har aldrig varit borta från alla tre barnen en hel natt, men nu är hus- och barnvakten här och i morgon bitti bär det av till London för flera dagar där! Lyx!
Hur ogärna jag än flyger ska det bli riktigt kul att komma iväg. Utan barn kan man ju tillåta sig att besöka pub efter pub efter pub... :-)

Ha en trevlig helg!

Kram, Karin

Örongodis

Hugo i lillhusses famn

Tack för gratulationerna efter förra inlägget! Det känns fortfarande som att jag busåker när jag tar bilen utan att ha vare sig man eller körlärare med mig i passagerarsätet! Barnen är snälla och följer med när jag ska någonstans, de har nämligen inget förtroende för mitt tämligen obefintliga lokalsinne :-) Nu är jag på jakt efter en egen bil och det borde inte vara så svårt att hitta någon som uppfyller mina modesta krav:

* Den ska vara liten men rymlig.
* Den ska klara sig utmärkt i krocktester. Helst ska den kunna bli påkörd av tåget och störta ner i en djup ravin utan att få minsta buckla.
* Om jag har en dålig dag och glömmer trafikreglerna ska den kunna tänka åt mig och styra upp det hela.
* Den ska vara luft- eller vattendriven.
* Den ska vara gratis.

Får ni nys om en sådan bil som längtar efter ett ägarbyte så hör av er! *ler*

För inte så länge sedan var trapphuset hemvist åt bortslitna elkablar och allehanda bråte. Nu är det ordning och reda. Det här lilla utrymmet har bytt skepnad gång på gång, som allt annat, men nu tror jag att jag är nöjd. Mitt skrivbord stannar här.
Om jag inte minns fel kommer det lilla blombordet från Madam Stoltz och är en favorit.
Igår fastnade jag tillsammans med maken framför Eurosport som sände från cykeltävlingen Paris-Roubaix. 26 mil över kullersten och lera på racercyklar är vansinne..! För att ta sig igenom ett sådant lopp måste man ha upphört att vara mänsklig. Själv drog jag på mig mina inte så smickrande cykelkläder och kämpade mig fram i hela 8 kilometer. Sedan trodde jag att livet skulle passera revy och valde att kliva av... Fullt mänsklig ett tag till, med andra ord :-)

Så mycket enklare då att åka bil! Jag tror att jag följer Susannes råd och fäller upp backspegeln en aning så att ingen ser hur jag sitter och sjunger. Fast hur mycket sång blir det när man väljer att lyssna på det här? Höj volymen och ge den en halv minut så blir det örongodis sedan!

Kram!

.

Karin